Förresten kom jag på att allt politiskt är tabu nuförtiden och torde jag därmed be om ursäkt för viss politiserad å därmed daterad lingua. Vare en senil naturenligt ursäktad. För övrigt kunde jag därmed tillägga att jag högst och snart
modernt hatar allt vad ideologi och religion liknar. Om så ändå efterfrågas etikett är jag antagligen sålunda ett slags gråsosse med konservativa böjelser över tiden bliven utan att för den skull bekänna någon som helst specifik politisk partilojalitet, helt klassiskt svenskt så klart. Låt oss kalla mig klassiker? Eller, jag vet ju att ni andra helt logiskt lär kalla mig stolle om ens något. Men i brist på självkännedom gillar jag att inbilskt att tänka på mig som det, i alla fall just idag när jag är stark.
Äh lugnt, jag lägger ned nu.